Djurgården är en ö och en stadsdel i Stockholm. Det är en del av den Kungliga nationalstadsparken. I den sydvästra delen hittar du stadsbebyggelse och bostadsområden med anor från 1700-talet. Här har borgarråd, kungligheter, förläggare och bankdirektörer bott genom åren. Det finns kulturhistoriskt intressanta villor, museer, ambassader och andra institutioner här, men även parker, grönområden och strövområden. En stor del av bebyggelsen är fortfarande trähus, vilket skänker en känsla av idyll till Djurgårdsstaden.

En stor del av öns yta upptas av friluftsmuseet Skansen och nöjesfältet Gröna Lund. Även Vasamuseet hittar du på Djurgården, liksom biologiska museet och Thielska Galleriet.

Historia

Fram till och med 1600-talet hette ön Waldemarsö. 1579 inrättades en djurgård på ön av Johan III, och det anses vara grunden för dagens namn. Under Johan IIIs styre förvandlades ön till en folkligare nöjesplats, och det uppfördes några exklusiva villor till utländska diplomater här.

1646 inrättades ett sjukhus och bostäder för sjömän på öns sydvästra udde, och det här området kom senare att fungera som bostäder för varvsarbetarna. Själva varvet startades i mitten av 1700-talet, och fortsatte sin verksamhet ända fram till 1979.

Ekarna på Djurgården

En av sakerna som förknippas med Djurgården är dess ekar. Ursprungligen var dessa avsedda till fartygsvirke åt skeppen som byggdes åt svenska marinen. 1808 räknade man till 8221 träd, och 888 av dessa skulle man då avverka. 1830 nyplanterades 34 000 ekar, genom en privatpersons försorg.

På 1920-talet upprättades en förteckning över alla ekar på Djurgården med mer än fem meters omkrets på 1,5 meters höjd. Vid den tidpunkten fanns det 83 stycken, och åldern på dessa träd uppskattade man till cirka 400 år. 1970 hade antalet minskat till ett 70-tal, men fortfarande har Djurgården ett av norra Europas största bestånd av det som kallas gammelekar.

En av de mest kända ekarna på Djurgården är Prins Eugens ek, som står i parken norr om Prins Eugens Waldemarsudde. Den är mer än 21 meter hög och har en omkrets av mer än 920 centimeter. Den beräknas vara mellan 300 och 400 år gammal, men en del källor uppger att den är åtminstone 1000 år.